Minnet av vatten

En bok som länge varit på min att-läsa-lista är Emmi Itärantas debutroman Minnet av vatten, Teemestarin kirja på finska. Kanske har andra böcker fått förtur då detta är en ungdomsroman av dystopisk karaktär, vilket inte brukar vara min kopp te (när vi ändå ska snudda vid ämnet teceremonier). Jag är glad att jag utmanade mina fördomar då det är en läsupplevelse jag inte velat vara utan.

minnetavvatten

Berättelsen utspelar sig i en dyster framtid där Finland inte längre är Finland, utan en del av Nya Qian (Kina). Ämnet ligger rätt i tiden då klimatförändringarna haft förödande konsekvenser för berättelsens landskap. I den värld vi lämnat efter oss råder bland annat en vattenbrist så allvarlig att vattnet ransoneras per hushåll under kontroll av militären. Ransonen är långt ifrån tillräcklig och människor blir sjuka i desperata försök att dricka smutsigt vatten. Vissa luras till att köpa saltvatten för stora summor och andra försöker installera egna vattenledningar där de som ertappas blir hårt straffade; till och med livet kan stå på spel.

minnet_av_Vatten

Unga Noria som är bokens huvudkaraktär tillhör en familj som i flera generationer haft det respekterade yrket temästare. Fadern anordnar högtidliga teceremonier och eftersom det anses att te behöver rent vatten för att bli riktigt gott, får han tillgång till mer vatten än andra. Något som upprör vissa.

Tanken är att Noria efter många års lära så småningom ska ta över efter sin far och när det närmar sig ett skifte får hon även ta del av den största familjehemligheten; en källa med friskt vatten som finns inne i ett bergrum. En hemlighet som naturligtvis inte får komma ut.

Vädret blir extra varmt och torrt en period och när området samtidigt sätts under bevakning då militären misstänker att invånarna bryter mot vattenlagarna ställs den unga kvinnan inför svåra val.

mav

Jag slutar här för att inte avslöja för mycket.

Det kommer väl inte som någon överraskning att jag redan efter några kapitel in i boken kände en ny tacksamhet för rent dricksvatten och en lång, varm dusch. Beskrivningar av stora gravar fulla av plast, skräp och elektronikskrot som ungdomarna letar bland ger också en känga vad gäller dagens överkonsumtion, slit-och-släng och onödiga prylar. Det smärtar när karaktärerna enas om att det inte är lönt att tänka på oss som levde då (nu), eftersom vi inte tänkte på dem.

Språket är poetiskt, vackert och mycket målande. Berättelsen är dessutom spännande och den blandar både futuristiskt och traditionellt.

Nästa gång någon vill ha tips på en finländsk författare, kommer jag varmt att rekommendera Emmi Itäranta. För den som vill träna språk kan det vara en idé att låna både originalet och översättningen för parallelltext eller som referens.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s