Denna söndag testade jag för första gången ett recept ur en sverigefinländsk matbok som heter Oma maa mustikka – Vårt blåbärsland. Den har parallelltext – finska och svenska, så man kan tjuvtitta om man är osäker på hur man ska göra när man läser det finska receptet. Mycket av det som finns i boken har jag ätit, men aldrig provat att laga själv. Det är både mat, dryck, bakverk och efterrätter.
Jag hade egentligen inte tänkt baka något utan bara bläddra i boken, men när jag såg hur enkelt och smidigt receptet till ‘finsk rulltårta’ var, samt läste att det smakade extra gott till kaffet började det vattnas i munnen. Dessutom hade jag hemgjord blåbärssylt som min mamma kokat att smaksätta med.
Som jag tidigare tipsat om kan det vara en liten språkutmaning i vardagen att följa ett recept på finska och har man inte boken så finns det ju en uppsjö med rulltårterecept på nätet. Så vad söker man då på? Min hjärna vill spontant skriva rullatorttu i sökmotorn.
(Rulltårtan blev strålande gul när jag använde ägg från mina egna höns.)
Men det heter ju kääretorttu. Jag snubblade över den här intressanta artikeln i språktidningen, som beskriver hur det lätt blir såhär med exempelvis orden rulltårta, rullstol och rulltrappa. Det är lätt hänt att man säger rullatorttu, rullatuoli och rullaportaat (eller till och med rullarappuset), fastän det korrekta är kääretorttu, pyörätuoli och liukuportaat. Dessa uttryck eller påhittade ord som lånats från svenskan kallas tydligen svecismer. Ord som tvärtom är lånade ur finskan kallas fennicismer.
