Irinan kuolemat

Äntligen har jag läst något skrivet av sverigefinska författaren Asko Sahlberg och det var inte en dag för sent. Jag har haft boken Yö nielee päivät liggande, men den har känts skrämmande att ge sig på med sina 576 sidor eftersom jag inte läser så snabbt på finska än. Istället valde jag att börja med Irinan kuolemat.

Handling
Boken tar sin början i en obehaglig scen som greppar tag direkt och man vet inte varför det som har hänt, har hänt. För att få en förklaring backas bandet en bit.

Året är 1944 och vi befinner oss i Helsingfors där vi får se livet ur en liten flickas perspektiv; hennes namn är Irina. Verkligheten vänds upp och ned då bomber faller över staden och hennes föräldrar beslutar sig för att sätta henne på ett tåg till Göteborg med en lapp runt halsen.

Efter en omskakande resa står Irina inför utmaningen att börja leva i ett nytt land, i en helt ny familj, som bor en bit utanför Kungsbacka. Som om det inte vore svårt nog att vara ett ensamkommande barn, så finns det personer som ser finländare som lägre stående människor och i vardagen uppdagas mörka hemligheter som man gör bäst i att inte veta om.

irina_sahlberg

Läsupplevelsen
För mig var den här boken en läsupplevelse jag väntat på och längtat efter. Ofta tycker jag att de böcker jag väljer har sina höjdpunkter, men på det stora hela är det inget som verkligen gräver sig in på djupet och stannar kvar. Irinan kuolemat gjorde det. Redan några rader in kände jag mig upprymd över att läsa meningarna som på något sätt dansar fram och är så väl uttänkta. Den här Asko Sahlberg har något extra. Det förvånar mig att bara två utav alla hans böcker blivit översatta till svenska.

Kesän päivät olivat matalia lampia, joissa kahlaaminen jalat vain nilkkoja myöten vedessä rauhoitti. Yöt olivat hiljaisia unia. Aamut ja illat olivat rantoja, joiden väliin unet pysähtyivät.

Förutom min förundran över hans sätt att skriva, är det en berörande berättelse. Något annat som stack ut var att huvudkaraktärens livsbetraktelser ofta är så träffsäkra, även om de beskrivs ur ett barns perspektiv. Boken är endast 154 sidor lång, men jag tycker att jag fått uppleva så mycket. Jag känner även att jag fått en inblick i det trauma som det måste vara när man behövt lämna sin familj som krigsbarn och sedan kanske inte ens känna sig välkommen i sitt nya land.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s